hur skall jag kunna landa
när jag inte ens har lämnat, aldrig lyft
gå framåt, när jag levde
som mest igår
mina fötter söker dagligen sin frihet, sitt liv
där bara fotblad smeker jordens yta
i vått och torrt omgivna
av hav och sand, snäckskal och masserande fingrar
dit, där min kropp drar lättklädda andetag
och solen strider med skuggan
i omgivande luftfuktighet
där jag bara kan luta mig mot min existens
och låta livet hållas, mest flytande, svidande salt
i insmorda gyllenbruna toner av skinn
där till och med kliande myggbett irriterar vänligt
i ett land av lyckans orkidéer med kokossmak i min mun
välsignade varma, solmogna frukter niger
ber om att få läska, erbjuder smak, utger
av sin sötma, i en invirad lycka
skalbar och tillgänglig
landet har mina tårar och min själ
i inviskade hemligheter, vet min sanning
lockar på mig och släpper aldrig taget
om mina bitar som lämnats kvar
Vackert tycker jag!
SvaraRaderaTycker jag också, låter som en kärleksförklaring till ett välbesökt land i Sydostasien.
SvaraRaderaVackert
SvaraRaderaGäller att hitta det landet var man än är i världen.
SvaraRaderaDu är på väg.
SvaraRadera